Like many other websites we use cookies in ours in order to improve your experience on it. Do not worry, we do not keep information about you. For futher informattion please check our Terms and conditions

news

KONKURS BÄTTRE FÖR FÖRETAG ÄN ATT FÅ PENGAR AV TILLVÄXTVERKET

Historisk stora ekonomiska värden riskerar nu att gå förlorade. Vad värre är kan en hel generation av företagare förloras med personliga tragedier som följd. Ibland är det bättre att gå i konkurs än att slåss i ett omöjligt läge.Konkurs bättre för företag än att få pengar av TillväxtverketCovid-19:s framfart och alla dess effekter skakar om vårt land och vår omvärld på ett närmast overkligt och mardrömslikt sätt.

KONKURS BÄTTRE FÖR FÖRETAG ÄN ATT FÅ PENGAR AV TILLVÄXTVERKETfoto:
Pedro Specter
created at: Mon Apr 06 2020| updated at:Fri Sep 24 2021
620
news

Historisk stora ekonomiska värden riskerar nu att gå förlorade. Vad värre är kan en hel generation av företagare förloras med personliga tragedier som följd. Ibland är det bättre att gå i konkurs än att slåss i ett omöjligt läge.Konkurs bättre för företag än att få pengar av TillväxtverketCovid-19:s framfart och alla dess effekter skakar om vårt land och vår omvärld på ett närmast overkligt och mardrömslikt sätt. 

Även om alla vet att det kommer att gå över någon gång är det ingen tröst för dem som driver företag. De företagare som byggt upp olika affärsverksamheter ställs Abu inför sin svårast uppgift under företagarkarriären: att få företaget att överleva. I det dram som just nu spelas upp inför en hel värld befinner sig företagarna i en mycket utsatt situation. Det är en grupp människor som kommer att göra allt som står i deras makt och klämma till sista droppen för att reda ut elände som utan förvarning nu drabbar dem och hela vårt samhälle. 

Dessa människor kommer, sin vana trogen, att uppvisa en hög arbetsmoral – en egenskap som gjort att deras företag alls kunnat byggas – vilket ju oftast är positivt, men, som i detta snabba händelseförlopp i stället kan bli farligt. Jag har personligen utfört ekonomsarbete i kriser som drabbat företagare i Sverige, under början och mitten av 1990-talen, början av 2000-talet och under 2008. Orsakerna bakom dessa kriser har varit olika men alla har haft det gemensamt att det ofta är företagaren som står som förlorare. Bilden är många gånger den att företagaren efter år av envist slit lyckats skapa ett välordnat liv och har byggt upp något positiv, inte bara för sig själva och familjen, utan ofta för en hel bygd genom alla de arbetstillfällen som affärsverksamheten bidragit till. Under ytan ligger dock ofta stora personliga åtaganden för företagaren och dennes nästående, det kan vara borgensförbindelser och pant i bostadsfastigheten.

 När så krisen inträder och konkurser inträffar kan det vanliga livet övergå till en katastrof. Personliga relationer upphör eller utsätts för stora påfrestningar. Kompanjoner skingras och blir ovänner, skilsmässor splittrar annars trygga familjeband och alkoholintaget riskerar att bli den vardagliga följeslagaren i stället för affärsmannaskapet. Många företagare som drabbas reser sig aldrig. De små och medelstora företagen är viktiga samhällsfunktioner och utgör ett betydande samhällsvärde. Näringslivet och dess aktörer upprätthåller viktiga funktioner i samhällsekonomin. De är livsviktiga för hela landet men möjligen är deras betydelse kanske mest märkbar utanför storstadsregionerna. 

Dessa företag drivs av människor so, bär på all den kunskap som krävs för att kunna driva företag, i form av affärsmässig, kreativitet, administration, branschkunskap, exportfrågor, språkkunskaper m. m. Uppräkningen kan göras långt längre vilket också är själva poängen; detta är en mycket samhällsviktig och samhälleligt värdefull kunskap eftersom den tar tid att bygga upp. En del företagare tror säkert att de kommer att klara sig tack vare de käften som lämnas från staten. Så kommer det dock inte att blig. Skälen till detta är enkla, dels är de statliga insatser som nu utlovas relativt begränsade i ekonomisk hänseende, dels kommer företagens kassor inte att hinna tillgodogöra sig dessa innan den ekonomiska ruinen är ett faktum. Härtill kommer att det tyvärr kan bli så att de ekonomiska effekterna av Covid-19 kvarstår även långt efter att smittspridning och åtföljande belastningar på vårdapparaten upphört att vara ett problem. Problemet för företagaren är nu inte enbart orsakat av vad vi gör i Sverige utan i hög grad också av vad som sker på våra exportmarknader. Det finns väl då också en risk för att det politiska intresset klingar av. 

De insatser som staten utfäster ger möjligen politiska vinster men några effekter för att undanröja de för företagen näsmast utplånande förlusterna som nu stundar, ger det inte. Det visar naturligtvis en handlingskraft när staten, dessutom tillsammans med Danmark, lämnar borgen för SAS vars innebörd blir att SAS nu kan låna billigt på kredits marknaden och därmed överbrygga sitt likviditetsbehov. Säkerligen finns det ett samhällsekonomiskt motiv. Men ägarna av små och medelstora företag kommer aldrig att få se röken av denna typ av kreditmöjlighet, trots löftet om kreditgaranti upp till maximalt 70 procent av nya lån som lämnas till företag vars betalningssvårigheter endast får bero på Covid-19. Av varje behovskrona förväntas sålunda banken bidra med 30 öre, gissningsvis mot säkerheter som ska kunna ställas av företagaren som ju förväntas ha betalningssvårigheter (med risker för värdefall på egendom som nu råder). Detta kommer inte att fungera och företagaren riskerar att istället få klara sig på egen hand med hjälp av smärre bidrag till permitteringslöner från Tillväxtverket och med visst anstånd med skattebetalningar till hög ränta (om än med visst lättnad med avseende på arbetsgivaravgifter). Risken är därför nu överhängande att vi förlorar en hel generation företagare, yrkesmänniskor var förmåga försvinner i ett slag. När stormen blåst över är det inte längre kvar. Samhällskostnaden för att bygga upp kompetensen på nytt måste vara mycket hög.

 Alla dessa företagaren som nu av olika skäl och på olika sätt upplever ekonomiska svårigheter isom inte förekom bara för en månad sedan bör inse att det inte finns något som skyddar dem. Staten har för merparten av dessa företagare inte utsålt några löften som fungerar för dem. De sitter kvar med ett stort personligt ansvar, har gått i borgen gentemot banken, har ett ansvar mot fordringsägare. I stort sett alla regler är kvar, även det stränga ansvaret är kvar. Så, vad ska då företagaren göra åt de ekonomiska bekymmer som nu stundar?De tär först och främst viktigt att agera snabbt och att man som företagare inset att staten faktiskt redan har lämnat de verktyg som företagaren behöver för att kunna överbygga sina ekonomiska Covid-19 problem. Företagarens verktyg är företagsrekonstruktion eller konkurs.

Att ens närma sig dessa verktyg med sedvanlig hållning till affärsmannskap är svårt men är nu helt nödvändigt. Båda leders rätt använda, till överlevnad för företaget såsom en sammanhållen organisation och många gånger till att företagaren kan fortsätta verka som dess ledare och ägare. Båda förfarandena ger möjlighet till lönegaranti, det vill säga att staten övertar ansvaret för löner. Självklart finns det begränsningar beträffande statens lönegarantiansvar men även med beaktande av dessa framstår alternativet att äska medel för del av lönekostnader hos Tillväxtervet som mer ogynnsamt för företagaren. Jag är själv en varm anhängare av konkursinstitutet såsom många gånger den bästa rekonstruktionsformen för utsatta företag, även om företagsrekonstruktion kan duga. Den väsentliga är att fatta handlingskraftiga beslut medan tid finns. Från min horisont är det endast ni företagare som kan bevara samhällsvärdet av er själva genom att visa den handlingskraft som denna extrema situationer kräver. Statens räddningsinsatser kommer dessvärre inte att rädda er och det värde ni representerar.

© 2021 - The Swedish Times
All rights reserved
Download our app: